Jan Olov Ullén

Kära, kära verklighet En bok om Anna Rydstedt blev mi( första möte med Jan Olov Ullén.

"Jag var med och bar kistan på begravningen i Ventlinge den 15 juli (1994)", skriver han i bokens inlednings-avsni( "Närvaron". Innerligt, vänskapligt sakligt och nära skriver han om sin vän Anna och hennes förfa(arskap, som han tagit del av sedan studenMden i Lund på 1950-talet."En li(erär folkbildare", som man nu i minnesrunorna kallar honom, lyssnar man gärna på.

När boken kom ut år 2000 läste jag den Sllsammans med min gamla mor. Vi fann personliga beröringspunkter, min mor som uppvuxen i Annas Ventlinge, jag som Annas eUerträdare på Grundtvigs højskole. Jag skrev e( brev om våra läsupplevelser Sll Jan Olov Ullén och fick e( långt, vänligt svar. Han hade få( respons av många. Anna Rydstedts dikter, som han gav ut Sllsammans med Göran Sonnevi samma år, blev också Sll glädje för mig och många.

Så kom Anna Smedberg Bondessons avhandling Anna i världen, 2004. Med den och Jan Olov Ulléns bok växte intresset för Anna Rydstedt och hennes förfa(arskap. När Anna Rydstedt-sällskapet bildades 4 juli 2009 var Jan Olov Ullén och Göran Sonnevi med och blev hedersledamöter. Senare blev jag själv medlem i sällskapet och fick uppdrag som redaktör för antologin Tjugo röster om Anna Rydstedt (2016). Jag har bevarat min mailväxling med Jan Olov, som jag enträget ville värva för e( förord våren 2015. Han var tveksam, men kunde tänka sig a( gå "en smula emot trenden a( all^ör mycket idyllisera vår öländska poet, för a( i stället visa på sådana saker som gör Anna Sll en så stor poet, hennes stränghet och mildhet i förening o. likn."

Det blev många mails med noggrant övervägande: det hela måste bli "seriöst", utan gamla klichéer och gärna i gott sällskap. Så småningom började vi nästan enas om, med Annas ord, att "det skall gå bra". Viktoria, Anna Rydstedt-sällskapets initiativrika ordförande, var förväntansfull. Mail i mars 2015: "Nja... Jag svarar nog inte ́JA ́ bara så där, men lovar att försöka testa några idéer, och därvid fritt låna ur sådant jag skrivit under åren (men inte tryckt). Vi får se, helt enkelt. Det lockar mig att försöka säga något om det outslitliga hos Anna - eller "det uudslukkelige", för att tala med Carl Nielsen. Det nästan skrämmande starka i det till synes så tillbakadragna och väna. "

I mailen utbytte vi tankar om livet på Grundtvigs højskole, som han hade besökt, om soldikter, om Byggmästargatan i Lund, där Anna bodde på 50-t, (fotograferad av Lena Jönsson i den nyss utkomna fotoboken om Anna), om psykoterapeuten Herner, om Grundtvig och författarvännen Sonnevi, som läst utkast till förordet och "tyckte det var hyfsat". Som en fin present kändes hans mailord i maj 2016 vid första korrekturet av Tjugo röster: "Tack, det ser fint ut. Tycker jag. Och jag ångrar inte att jag lät mig övertalas."

Fint var det också att personligen få träffa Jan Olov 2018 på det oförglömliga symposiet kring Anna Rydstedt i Vitterhetsakademin, som Torbjörn Lodén ordnat i samverkan med Anna Rydstedt- sällskapet, och att där dela Anna-gemenskapen under kristallkronorna.

Ibland tänker jag på vilka intressanta människor jag mö( under mina levnadsår och vad de har bety(. Det känns bra a( minnas en li(erär folkbildare, Annas och Anna Rydstedt-sällskapets vän, hedersledamoten Jan Olov Ullén.

Ingegerd Blomstrand Lund i juli 2023