2019

Anna Rydstedt-sällskapet tio år

2019 har Anna Rydstedt-sällskapet funnits i tio år. Det firades vid sommarmötet i Ventlinge med två nya nya steninstallationer längs Anna Rydstedt-stigen och utgivning av häftet Tolv omistliga dikter av Anna Rydstedt.

Steninstallationerna invigdes med diktläsning, samtal, bubbel och mingel och release av häftet Tolv omistliga dikter av Anna Rydstedt .

Ett varmt tack till alla som möjliggjort installationerna, inklusive Cementa som skänkte stenarna, Hans Nordborg som hjälpte till med grävning och gåvogivare som skänkte bidrag till sällskapet i samband med att Anna Rydstedts syster Rut Karlsson begravdes.

21 mars

Ventlinge i världen på Stadsbiblioteket i Stockholm

Film, samtal och samvaro bland böcker! 21 mars samlades ett fyrtiotal personer på Stadsbiblioteket i Stockholm för att se Ylva Magnussons poetiska porträtt av Anna Rydstedt, "Ventlinge i världen". Jonas Ellerström inledde ett efterföljande samtal genom att intervjua Ylva om hennes arbete och hennes tankar omkring filmen.

Från Anna Rydstedt-sällskapet medverkade, förutom Ylva och Jonas, Sofia Lodén och Lena Jönsson och från Stadsbiblioteket Alice Thorburn.

23 april

Fåglar och poesi i Ottenby

Jonas Ellerström har länge intresserat sig för sambanden mellan ornitologi och poesi. Den uppmärksamhet, den skärpning av syn och hörsel som fältskådningen medför har sin absoluta motsvarighet för poesiläsaren. Med den öländska poeten Anna Rydstedt som utgångspunkt talade Jonas om detta på världslitteraturdagen den 23 april. Platsen var Ottenby, Öland och ett fyrtiotal intresserade fick avnjuta ett mycket intressant föredrag med många personliga erfarenheter.

16 juli

Dikt och konstvandring

Drygt femton personer deltog i den guidade dikt- och konstvandringen längs Anna Rydstedt-stigen i Ventlinge. Guidade gjorde Ylva Magnusson, en av konstnärerna som finns representerad med en skulptur, Alvardamp, uppsatt på muren vid Anna Rydstedts tidigare gård. Alvardamp betyder liten häst och vid skulpturen sitter dikten Hästen.

10 augusti

Poesi- och litteraturdag på Himmelsberga

På poesi- och litteraturdagen på Himmelsberga 10 augusti 2019 föreläste PehrOlov Pehrson under rubriken

"Rädsla urholkar själen – eller gör den det?"

"Rädd kanin tuggar gräs
i spädgröna vårdagar.
Rädd kanin klipper öronen
åt kaninernas ångest
och skuttar med fruktan
i ögon långt bort.
Rädd kanin gräver bo
djupt nere i jorden.
Rädd kanin gråter
i svart håla.
Rädd kanin
skriker åt månen."

"Rädsla urholkar själen - Angst essen Seele aus" - är titeln på en film av Rainer Werner Fassbinder -
en berättelse om fruktan som kärlekens fiende och om hur rädslor dödar kärlek. Det blev titeln på
denna presentation som handlar om hur Anna Rydstedt då, och vi nu, hanterar rädsla.
Rädsla är en komplex känsla inför hot eller farofyllda situationer - ordet kommer etymologiskt från
verbet räda = darra eller skaka. Dagens samhälle styrs i mycket av rädslor.
Evolutionärt har rädsla haft stor betydelse och reaktionerna illustreras av hur kaninen beter sig i
dikten Rädd kanin ur debutsamlingen Bannlyst prästinna från 1953, som jag inledde med.
Vi kan reagera rationellt i tanke och handling liksom kaninen som skuttar bort och gömmer sig. Om
rädslan övergår i skräck reagerar vi känslostyrt - gråter- och om den sedan leder till panik kan vad
som helst hända -skriker åt månen.

"Vad det är svårt
att få sig själv tillbaka,
komma över steget
före hoppet
genom nålsögat
med stav och krycka på en gång.
Gråt inte mer i morgonglöden.
Låt benen ta din ångest på sig,
inte hjärtat.
Låt ljuset komma.
Bär det stora Barnet.
Släpp in allt ljus
i mörka vrår.
Inte alltid skall du vara trött.
Det är klart, att många gamla hus
nu är stängda för dig.
Man kan ej åter göra sin entré i dem.
Men svinga dig upp i fyrtornet,
till lugnets utsiktspunkt.
Du har en stav i den ena handen
och en krycka i den andra handen.
Det skall gå bra. Det skall gå bra".

Titeldikten i "Genom nålsögat" 1989
Anna liksom de flesta av oss kämpade hela sitt liv med att balansera rädsla och hopp och som
filosofen Spinoza har sagt " rädsla kan inte finnas utan hopp, inte heller hopp utan rädsla". Det
gäller även inför dagens klimathot vilket Greta Thunberg påminde om när hon nyligen beskylldes
för att vara en domedagsprofet, men manade till att lyssna och handla utifrån fakta. Där fara är
växer det räddande även.

Hon försökte vara i nuet - inte vara rädd för det som har eller hade skett, det som skall eller kan ske,
det som skulle kunna ske. Det gäller att ta ansvar för och kontroll över sitt liv. Som i Presensbarn
från 1964.

Nej, skriv presens, mitt barn.
Låt inte futurum härja i ditt presens.
Ingenting är ditt, visserligen,
men du lever i presens,
när du skriver din dikt,
då du äter ditt bröd
i ditt anletes svett,
mitt presensbarn.
.......
Detta är presens:
Det har skett ett nyligen timat perfektum.
Nu sker det i mig,
att jag väljer eller inte väljer.
Mitt futurum stiger allt närmare i presens:
Jag reser i morgon, eller
jag reser inte i morgon.
Detta är din presenslinje,
mitt presensbarn,
som ändå vill planera,
som om det inte vore fåfängt att planera
utan att även vara beredd att möta de händelser,
som ingen planerar.

Men kom ihåg att du kan vara rädd för, men också rädd om. Denna senare aspekt på rädsla lyser
igenom i många av Annas dikter om sin tids hot mot naturen, mot växter och djur och blir en
påminnelse om att insikten om miljöpåverkan som hotar att ödelägga hela vår civilisation, fanns
nära och var stark hos henne.

Lågande landskap,
vitbrända åkrar och hagar,
denna lågande sol,
som får jorden att brinna.
......
O du tappra cikoria!
På din ljusa blåhet
tar ingen torka kål.
Lysande blåa ogräs på den lågande bruna jorden!
ur Dess kropp av verklighet 1976

Det var inte enbart värmen sommaren 1975 som var ett hot mot naturen. Omsorgen om djur som
utsätts för att vi människor så ovarsamt handskas med denna jord återkommer i I bilarnas revir
skriven när människan var på väg mot månen för precis 50 år sedan.

Eller du nattens kilare,
min igelkott,
det är väl trettio år sen
jag gav dig spenvarm kvällsmjölk,
men i går kväll hade säkert ingen givit mjölk åt dig,
din stackare.

Varför kilade du annars så rastlöst över vägen,
drabbad av ett ståltonnage i väna sommarnatten,
då månen - själv jagad av rymdkarossens människa-
var ditt vittne ifrån alvaret.

Och som resultatet av Tjernobylkatastrofen 1986

Och jorden flådd och frätt,
i vattnen frätta fiskar.
Högt cesium i marken kvar
i fyra människoled

Barn,
i ditt första arv med modersmjölken
även dioxinerna.
och mycket sot kring jorden står
och mycket skrot i rymden far.
från den postumt utgivna Kore 1994.

Hur kan vi stå ut med att människan på jorden ser ut att bli sin egen bödel? Att leva med sin egen
och omvärldens kognitiva dissonans kräver viss övning och brukar premieras som särskilt vuxet
beteende. Bara barnet kan se att kejsaren är naken. Det är väl därför en 16-årig skolflicka kan vara
så provocerande. Tage Danielsson uttryckte det så här 1981:
"Jorden och vattnet och luften håller på att förstöras" - att säga så är klokt och vuxet. Men säger
man "Då får vi göra något åt det" är man jättebarnslig. "Tekniken håller på att bli vår herre i stället
för vår tjänare", det är vuxet och förståndigt, men säger man "det kan vi ändra på" är man naiv och
blåögd.

Skörheten och skönheten hos den blå planet som vi lever våra korta liv på har vi nyss påmints om
genom 50-årsminnet av den första månlandningen och den förundran som astronauterna uttryckte
inför upplevelsen av den första jorduppgången över månens horisont.

Mörkret över marken går
och marken ljusnar aldrig sedan.
Ett mörker större än jorden,rymden,
överfar oss.
Sluta aldrig att älska
Ur Mörkret från Kore

Behåll och utveckla din förmåga att som barnet förundras över allt det fantastiska som omger oss.
Vi återvänder avslutningsvis till en annan tysk film "Himmel över Berlin" och en dikt av Peter
Handke som läses i den.

Als das Kind Kind war
wusste es nicht, das es Kind war
alles war ihm beseelt
und alle seelen waren eins

i egen översättning:
När barnet var barn
visste det inte att det var ett barn
allt hade liv
och allt levande var ett och detsamma

och genom Anna i Det finaste tältet från Jag var ett barn 1970
Och får du inget tält i år
så minns ändå alla år,
att du äger det bästa tältet i världen,
med sol och måne, stjärna, satellit och och alla människor och Niklas i.

Det finaste tältet i världen
Heter Blåa Himlen,
spänd över hela jorden med oss alla.
det heter Höga Rymden.
Det heter Djupa Universum.

Anna Rydstedts ord tar sig in i kroppen och verkar där, gör något med ditt sinne, ditt medvetande,
med din kropp. Hennes sakta rörelser och eftertänksamma ordval gör att hon med sina egna ord "är
i världen". Hon är rädslans resekamrat och kanske blir vi läsare litet modigare på färden.
PehrOlov Pehrson
vid Litteratur och Poesidagen i Himmelsberga 10 augusti 2019

PS. Notera att helt oberoende av detta innehöll Svenska Dagbladet samma dag en Understreckare
med titeln "Rädsla urholkar den västtyska själen" och en debattartikel "Rädslans kultur har fått
grepp om vårt samhälle". Här har med August Strindbergs ord makterna varit framme! DS.

26-29 september 2019

Skördefest på Öland

Under Ölands Skördefest 26-29 september medverkade sällskapet traditionsenligt med konst och bokbord på Norrgården i Ventlinge.